And then they lived happily ever after

Diskussionen kring huruvida USA:s sätt att döda Bin Ladin var rätt eller fel har dragit igång. Någon har påpekat det barbariska i att folk bejublar en annan människas död på gatorna i New York. USA har aktualiserat uttrycket ’öga för öga’ och gett det en skrämmande omodern innebörd. Det handlar inte om att bin Ladin ska gå fri från straff – men det där med demokrati och rättegångar har, kan vi konstatera, en viss poäng. Särskilt om man kallar sitt land för en demokrati.

Jag kan inte låta bli att tänka på amerikanska storfilmer. Ett hot uppstår i en från början trygg miljö – en fiende som måste bekämpas. En hjälte är redo att kämpa för sin familj/sin stad/sitt land. Därpå följer konflikter och spänningsmoment. Fienden besegras. I bästa fall vajar en amerikansk flagga på uteplatsen medan hjälten och hans kärlek kramar om varandra och ser ut över den återigen lugna gatan. Alla som ser filmen är trygga i förvissningen om att oavsett vad som drabbar vår hjälte, så ordnar sig allting till slut. Hämnden är ljuv och Gud välsigne Amerika.

Skillnaden är förstås att det nu har hänt på riktigt. USA har på riktigt dödat en terroristledare utan rättegång. Skillnaden är väl att inget ”the end” kommer att uppenbara sig på en jättelik skärm. För det här är verkligheten, och i verkligheten har Bin Ladin en mängd anhängare som förmodligen inte är glada just nu. Det återstår att se vad FN har att säga om saken. Och al-Qaida.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Saker som snurrar i huvudet

Jag har typ hur många idéer som helst om vad jag vill skriva om i den här bloggen. Men så är det tiden som går och dagarna som sveper förbi i ett glatt men stressigt dis. Jag har ägnat massor av tid åt min bokblogg som numera kommer uppdateras varje dag.

Hursomhelst så vill jag ju inte skriva en sådan där blogg som berättar om vad jag gör varje dag. Istället kommer här några saker som jag tänker mycket på just nu:

* Det är dags att börja med två hemtentor nu i slutet av terminen. Den ena tänker jag börja med redan imorgon och ska då skriva om Alice i Underlandet. Det ska bli ganska intressant. Den andra hemtentan delas ut senare i veckan.

* Skitsmart av USA att döda Bin Ladin. Hjälten dör i slutet av filmen och sedan blir allt halligosingen och pluttinutt och konjak i kvällssolen på terassen, precis som i filmerna. Eller så blir det absolut inte så. Det lutar åt det senare.

* Imorse snöade det men jag påverkas inte så mycket av vädret. Det var däremot chockerande att vakna på morgonen och se något vitt som ramlade från himlen. Vår katt satt som klistrad vid fönsterrutan precis som han gjort många vintermorgonar.

* Jag älskar att kunna vakna bredvid världens smartaste, snällaste & snyggaste person.

* Först åker jag till Rom och känner typ: åh, det här är ju verkligen världens bästa stad och åh, här vill jag bo igen. Sedan blir jag lite mätt på det och tänker att jag ska resa till andra städer emellan, innan jag återvänder till Rom. Och så går det två år och suget börjar igen. Så är det nu. Jag längtar efter krasande nötskal under ballerinaskorna på Campo dei’ fiori där man dricker en caffè latte och ler igenkännande mot servitriserna. Jag saknar att stå en stund och titta ner på katterna på Lago D’argentina. Jag saknar att promenera över bron till Trastevere och spontant gå in på en restaurang för världsgod pasta. Jag saknar att sitta i parken som jag och Holly hittade och prata, prata, prata.

* Den som vill är välkommen att dricka kaffe på takterassen som hör till huset där jag bor. Det är väldigt mysigt och fantastiskt på alla sätt och vis.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Istället för yoga: lantlig miljö

Hela mitt liv har jag varit lite för tuff för landet och tyckt att det är tråkigt. Fast egentligen tror jag att det snarast varit något slags pubertal anti-verksamhet. För let’s face it – jag har alltid varit typen som föredrar att läsa framför att slå klackarna i taket. Jag älskar att umgås med folk etc etc och är inte isoleringstypen, men det krävdes nog en viss mognad helt enkelt, för att inse att jag gillar att vara på landet.

För att bota magknutar orsakade av stress så krävs någon form av förändring. Jag tror inte på att köra på i samma tempo konstant. Det kanske går i ett, två eller till och med fem år men förr eller senare tar det stopp. Sedan kan folk säga vad de vill, egentligen är det logiskt att ens kropp inte pallar med ca 50.000 saker för mycket varje vecka.

Jag håller ju inte på med yoga, och tycker att hela landet har drabbats av en sådan enorm leva-i-nuet-fixering att det nästan slår över och blir stressigt i sig (vilket väl inte varit tanken). Istället ska jag försöka bota stresskänslorna med att vara på landet några helger i rad.

I helgen var jag på landet mellan lördag och söndag. Satt vid vattnet, gick på grusvägar, maratonläste och drack lika mycket Cola Light som om jag varit i Stockholm. Och idag är det måndag och ingen stressklump har börjat banka på inifrån magen. Detta faktum gör att jag tror att min plan är ganska smart.

Det vore kanske något att lansera (som om det vore något nytt fast det egentligen är helt självklart) –  en kurs i att mörda stressklumpar med lantliga miljöer.

Publicerat i Personligt | Märkt , , | Lämna en kommentar

Hemmagjorda barnböcker

Nyligen visade jag i min bokblogg ett exempel på en bok jag gjort som liten – och som jag alltså väljer att kalla en barnbok. Idag fotade jag lite fler charmiga exempel som jag hittat i källaren hos mamma och pappa. Den här gången visar jag i tidig ålder (årskurs 1-3) prov på att tycka om poesi kan man säga.

Inga kommentarer på att jag skrev en dikt om fylla vid åtta års ålder, se nedan (vilket jag faktiskt bloggat förut om men då hade den ett annat innehåll).

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Veckans kulturkonsumtion, del 1


Törnrosa var ett vackert barn…

Varje vecka tänkte jag berätta lite kort om vad för kultur jag konsumerat under den gångna veckan, och vad jag tycker om den. Det kommer mest vara fokus på sådant som inte  är böcker, eftersom jag ju har min väluppdaterade bokblogg för det ändamålet. Men jag nämner också vad jag läst lite kort. Såhär ser den senaste veckan ut:

Jag har läst ut Knausgårds Min kamp som kommer få ett eget inlägg i bokbloggen, och varit på bokcirkel om den boken. I torsdags sågs vi på cafét längst ner i Kulturhuset och pratade om boken. Några var skeptiska, andra älskade. Jag hör till den senare kategorin, kan man lugnt säga. Till nästa gång ska vi läsa Från det femtonde distriktet.

Jag har läst texter som rör Bröderna Grimms och Perraults sagor (Askungen och Törnrosa) till skolan. En psykoanalytisk text som var inne på att Törnrosa handlar om puberteten och flickors menstruation och att det kan göra dem passiva (!). Väldigt rolig läsning. Jag läste också en text om hur sagor använts för att indoktrinera unga människor i samhällsnormer genom att vara moralpredikande i en skönlitterär mantel.

Jag har sett hela Peter Birros mini-tv-serie Hammarkullen. Det är en fantastisk serie i fyra delar om ensamhet, gemenskap, utanförskap och drömmar. Om ni inte har sett den så rekommenderar jag den varmt (kan för övrigt också rekommendera Upp till kamp av Peter Birro).

Jag har påbörjat De hemlösa, en sorglig och hittills fin roman med Kina som kuliss.

Jag har varit på föreläsning om Emily Dickinson i skolan. Det pratades mycket om hennes berömda tankestreck och om att hon levde ett isolerat liv och skrev så många som 1800 dikter. Hon ville egentligen aldrig publiceras och endast tio dikter publicerades (mot hennes vilja) under hennes livstid.

Det är allt jag kommer på just nu. Nu kommer den här bloggen sparkas igång så vi hörs garanterat snart igen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Men litteraturen smyger sig in ändå

Nu har jag suttit och fixat och trixat med bloggen så att det är alldeles för sent egentligen. Det fick bli böcker i headern ändå, något annat hade nästan känts konstigt. Och vit bakgrund känns bäst. Bloggen kommer dock alltså inte att vara fokuserad på böcker. Om böcker skriver jag redan så  mycket på den här platsen. Men de smyger sig in ändå,  i resonemang och tankar. Det är oundvikligt, turligt nog.

Katten sover och pojkvännen likaså. Imorgon tänker jag nog klarare (och smartare).

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att inte kunna låta bli

Det här är väl en klassisk såhär-har-jag-bloggat-genom-tiderna-sammanfattning, och på intet sätt unik. Men ändå: Det var nämligen så att jag, liksom många med mig, en gång i tiden hade en skunkdagbok. Där var jag allmänt emo-aktig, hette kevlarsjälen och skrev på ett svårt och lite tillgjort (men ibland fint) sätt. Sedan kom lunarstorm med den dagboken, och sedan hade jag en och annan privat blogg. Under de senaste åren har jag dock inte haft något behov av annat än min väluppdaterade bokblogg. Mycket i mitt liv kretsar kring böcker och det har därför räckt med den.

Däremot känner jag nu att det kan vara kul även med en privat blogg. Hur privat den blir återstår att se, men jag ska försöka att censurera så lite som möjligt. Det är en plats jag ägnar åt att skriva om det som inte är böcker. Och jag vill poängtera: Det kommer inte vara inlägg efter inlägg där jag i detalj berättar om vad jag har gjort den dagen och visar bilder på min frukostsmörgås. Den som vill ha det har många bloggar att välja mellan på internet. Och så ska man väl poängtera att mina åsikter är mina och inte min arbetsgivares? Men det är ganska uppenbart.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar